Du står mållös och vet inte hur du ska tackla den där jobbiga situationen. Inom dig knackar det där osäkra barnet.Du gör fel,men du måste acceptera det för att kunna fortsätta med ditt.Inom skalet känner du dig som den lilla,otillräckliga,rädda människan.
Det är okej.
Det får vara så.
Ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar